Sunday, September 29, 2013

Innesittardag i punktform

Jag brukar vanligtvis inte skriva inlägg i punktform, men idag kändes det som en bra dag för det.

  • Stormen som rullade in igår har fortsatt hela dagen idag med blåst och regn. Därav innesittardagen. Har faktiskt inte ens gått ut idag. Det har inte blåst fullt så mycket som de varnade för men träden har vajat ordentligt. Det har inte varit så kallt som förra helgen - just nu är det +13-14.

  • Utsikt från mitt kontor över en gråmulen Bel Air Park.


    Synd att bilder inte är rörliga, men litet kanske det syns att trädet vajar.


  • När man arbetar 8 timmar/dag, 5 dagar i veckan blir det inte mycket tid under vardagarna för saker hemma. Att städa, tvätta och fixa andra saker måste jag göra under helgerna. Idag gick en omgång i tvättmaskinen. Jag har förmånen att ha både tvättmaskin och torktumlare i lägenheten. Nu använder jag bara tvättmaskinen och lufttorkar tvätten på en ställning. Efter året i Hawaii när man var tvungen att torka i torktumlare, och mina kläder slets något helt otroligt, torkar jag tvätten i rumstemperatur. Jag har tidigare, troligen mer än en gång, skrivit om de amerikanska tvättmaskinerna som inte alls är som de svenska. När jag var i mammas lägenhet och tvättade i hennes maskin tänkte jag på att tvättcykeln var 1-1,5 timme. Här ligger den runt 30-40 minuter. Den maskinen jag har ger i alla fall möjligheten till en andra sköljning. Självklart finns det mer "avancerade" tvättmaskiner även i USA men den jag har är rätt standard hos de flesta.



  • Efter resan till Sverige har en hel del papper blivit liggande på hög. Gick igenom en del av dessa idag. Jag tog med mig en del papper i resväskan som jag ville ha som minne. Skickade även en del papper med posten. Allt tar sin tid och skall in i pärmar osv. Litet trött på papper måste jag erkänna att jag är eftersom jag gick igenom s väldigt mycket under mina få veckor i Sverige. Men det känns bra när det blir gjort.
  • Idag börjar en av mina favoritserier "Once upon a Time" med nya avsnitt. Skall bli spännande att se om den är lika trevlig att titta på som tidigare. Ibland kan det ju bli litet "tillgjort" ju fler avsnitt som görs. Historien fortsätter om Storybrooke och all magi som finns där.

Bilden lånad från fanpop.com

Saturday, September 28, 2013

Vinterkänsla

Kylan kom litet överrumplande. Igår var det riktigt kallt. På eftermiddagen haglade det helt plötsligt. Och på kvällen tog jag fram en fleecetröja och varma fleecetofflor.

Väderkartan ser ut som en färgglad quilt med olika "warnings" och "advisories" till helgen! En monsterstorm skall komma in över nordvästra USA med orkanstyrka på vindarna - det kommer att blåsa i Weed! - och de talar om översvämningar vid kusten och jordskred. Vinter i september? Det verkar inte bättre.

Jag har ännu inte riktigt kommit på hur jag skall värma min nya bostad. Det är såpass kallt nu på kvällarna och nätterna att man måste ta fram de bärbara elementen. Har nog aldrig tagit fram dessa element så tidigt. I morse hade min bil frost på vindrutorna.

Kanske det blir en vargavinter. En del forskare tror det. Har läst flera artiklar den senaste veckan om att många forskare inte förstår vad som är på gång med solen. Solen har stor påverkan på jordens klimat. Vi skall vara mitt uppe i ett så kallat "solar maximum". Men det finns knappt några solfläckar och det borde vara många. När detta har hänt tidigare har jorden gått in i miniistider.

En hemsida jag ofta brukar titta på är Spaceweather.com. De berättar om vad som händer med solen. Och de har också skrivit om frånvaron av solfläckar och att det borde vara tvärtom. Idag skriver de "The weakest Solar Max in 100 years continues today with another 24 hours of quiet." De visar också ofta vackra bilder på norrsken, som uppstår när solen slungar ut materia.

Efter den senaste veckans kyla ligger snön faktiskt kvar uppe på berget och har nog fyllts på litet de senaste dagarna. Efter helgen kommer berget nog att vara ännu vitare.

Vy över berget idag från Mt Shasta.

Tuesday, September 24, 2013

24 september

I morse sade jag högt "Har den äran pappa!" Hade min pappa levt hade han fyllt 82 idag. Ibland har jag svårt att riktigt fatta att han inte funnits här på Jorden sedan 2001. Fattar inte att tiden gått så fort.

Det slog mig idag att min pappa faktiskt är en anledning till att jag bor i USA idag. Min pappa och jag stod varandra mycket nära och vi gjorde väldigt mycket tillsammans. Bland annat gick vi ofta på föredrag som hölls på olika håll i Stockholm. Kan i parentes nämna att min pappa också var en anlitad föredragshållare. Han älskade att stå inför folk och prata. :)

1985 var ett amerikanskt par i Stockholm - Andy & Katie Lipkis som grundat miljöorganisationen Tree People. Sin vana trogen inledde min pappa ett samtal med Andy & Katie - han pratade alltid med folk överallt. Och eftersom jag också var där pratade även jag med dem. Senare samma år åkte jag (själv) till Los Angeles och bodde under 3 veckor hos Tree People och fick vara med på olika evenemang och utflykter. När jag kom hem till Sverige sade jag till pappa "jag vill flytta till USA".
Genom någon av sina hundratals kontakter fick pappa kontakt med en advokat i Los Angeles som berättade hur det går till att immigrera till USA. Och vi fick klart för oss att det nästan var omöjligt. Eller i alla fall mycket svårt. Jag lade mina planer på hyllan men det blev flera resor till USA innan jag 1997 kom hit "på riktigt".

Sommaren 1986 åkte min pappa och jag till USA på en rundresa till New York, Washington D.C., Santa Fe (i New Mexico), San Francisco och Los Angeles. Det var både "business" och "pleasure". Vi drev själva en miljöorganisation (som aldrig "bidde" något egentligen men vi försökte verkligen) och vi hade satt upp möten med flera avdelningar inom till exempel FN, Sierra Club, osv. Eftersom vi drev ett bokförlag på fritiden besökte vi också författare och amerikanska bokförlag.
Sedan hann vi också med att hälsa på vänner i Santa Fe och Los Angeles. Den resan har en speciell plats i mitt minne.

Jag kom sedan själv tillbaka till USA 1992 till både San Francisco och Los Angeles och även genom mitt arbete fick jag förmånen att något år senare resa till huvudkontoret i Connecticut.

Hade min pappa inte inlett samtalet med Andy & Katie tror jag faktiskt att jag inte hade bott i USA idag. Den där röda tråden som finns när man ser tillbaka på händelser är rätt klar för mig. Och jag ser synkroniciteter och andra möten och sammanträffanden.

Grattis pappa!


Bilden lånad från nätet.

Sunday, September 22, 2013

First Day of Fall - Take back the Night

I USA har varje årstid en första dag. Oftast stämmer det inte alls med hur vädret är. Men idag stämmer vädret faktiskt med att det är First Day of Fall eller höstdagjämningen.

Solen har försökt komma fram men det har varit mycket moln och fortfarande svalt väder. Inte mig emot att ha en varmare tröja och att inte behöva ha fönstren öppna. Med den trafik som är i närheten av skolan är det rätt skönt att kunna stänga ute en del av ljuden.

Idag är dag och natt lika långa och nu kommer det att bli mörkare och mörkare för varje dag. Jag minns en viss panikkänsla som kom vid den här tiden på året när jag bodde i Sverige eftersom mörkret är så kompakt och långvarigt. Visst blir det rätt tidigt mörkt här i Weed också mitt i vintern men det är ljust i alla fall fram till halv fem/femtiden på eftermiddagen. Och det blir ljust vid halvåtta på morgonen.
Numera har vi sommartid i USA fram till början av november vilket gör att det är en löjligt kort tid med vintertid. Bort med sommartiden! Ha en tid hela året - "normal"tiden.

En av de hemsidor där jag ofta hittar mycket bra och intressant att läsa är Huffington Post. De skrev idag om First Day of Fall: http://www.huffingtonpost.com/2013/09/21/first-day-of-fall-2013_n_3964178.html?ir=Green . Gillar deras beskrivning av hösten "It's a time to reflect, and settle in to a new post-summer groove." :)

Speaking of groove - eftersom det blir mörkare kanske den här låten kan passa bra. Lägger ut både videon och en länk till en annan sida - förhoppningsvis fungerar någon av dessa även utanför USA.

Take Back The Night (Official Audio) by Justin Timberlake on Grooveshark

Saturday, September 21, 2013

Första snön!

Alla vädersajter hade pratat om regn. Efter ungefär 6 månader - eller kanske ännu längre tid - utan i stort sett någon nederbörd hoppades jag att de hade rätt. Och det hade de. Igår kom det några stänk men i morse satte det igång att regna ordentligt och det höll på under flera timmar. Det var härligt att se vattenpölar och höra regnet smattra. Att bara ha sol och värme blir faktiskt tjatigt i längden.

När det höll uppe och molnen hade börjat skingras litet gav jag mig ut på en promenad. Det var kyligt - bara runt +10 - och uppe på berget hade det till och med snöat! Ingen snö hade kommit i Weed men högre upp hade det faktiskt kommit en hel del. Självklart kommer inte snön att ligga kvar eftersom det skall bli varmare igen till veckan men hösten har nog kommit litet försiktigt även till Weed.

Utsikt över berget från min gata. Berget är så högt att molnen täcker det till hälften.




Utsikt från skolans campus över Eddy Mountains.


Det verkar finnas en hel del rönnbär. Kanske det blir en riktig vinter i år.


Thursday, September 19, 2013

Papperstunna väggar

Efter tre år i ett fristående hus är jag nu tillbaka till "delad vägg" med lägenheten som ligger bredvid min. Och till de papperstunna väggarna som ofta finns i amerikanska hus. När jag flyttade in bodde två bröder där. De var överlag rätt tysta förutom ett par högljudda nätter. När jag kom tillbaka från Sverige satt en stor skylt "For Rent" på deras del av huset. Inte riktigt vad jag ville se men jag hade haft på känn att de inte skulle stanna.

Eftersom jag numera nästan bor "on campus" undrade jag givetvis vilka som skulle flytta in. Jag vet att det bott många college elever i just dessa lägenhetern och de brukar inte vara världens tystaste människor. Många kompisar och fester brukar vara det vanliga college livet.

Den stora skylten satt kvar någon vecka efter det att jag återvänt till Weed och sedan blev det mycket aktivitet med folk som kom dit för att städa och fixa olika saker.
För en vecka sedan flyttade de nya grannarna in. Jag har fortfarande inte stött på dem men jag har sett att det är ett par som till och med är äldre än vad jag är! Min hyresvärd måste vara i "sjunde himlen" att inte ha college elever - som ofta förstör och inte verkar fatta ett dugg vad det innebär att bo i en lägenhet.
Nu är vi "gamlingar" alltså grannar. ;) Hittills har det varit relativt tyst och jag hoppas att det fortsätter så.

Jag "googlade" faktiskt litet om just de amerikanska papperstunna väggarna och det verkar nästan alltid handla om pengar och att vilja spara pengar. Och att det inte riktigt finns någon tradition att bygga "rejält" som vi oftast gör i Sverige. Och ingen riktig tradition att bygga med betong som man ofta gör i till exempel Europa. Jag tänkte på hur tyst det var i mammas lägenhet nu när jag var där i augusti. Här hör man i stort sett allt - prat, TV, hundar som skäller, osv. Som tur är har jag mitt sovrum i alla fall utan delad vägg. Och även det rum som jag använder som kontor.

Nej, att bo i ett fristående hus skall man nog göra här i USA. Men nu bor jag som jag gör och det är inte för all framtid. Hur länge vet jag inte ännu.

Igår tog jag en promenad till en av mina tidigare bostäder - jag har ju haft några stycken, suck - och såg denna uppmaning. Klåfingriga personer verkar det finnas överallt.

Tuesday, September 17, 2013

Arsenik och gamla spetsar

De gamla spetsarna vet jag inte hur det är med men arsenik finns i något de allra flesta äter - kyckling. I pjäsen "Arsenik och gamla spetsar" förgiftar två förvirrade systrar ensamstående män med arsenik. Arsenik äter man ju inte så vad gör arseniken i kycklingen? Bra fråga.

Redan på 40-talet började man här i USA ge arsenik till kycklingar för att främja tillväxt, behandla sjukdomar och öka pigmentering i kycklingköttet. Även om ett medel inte längre får användas, har man tydligen fortsatt med ett annat. USAs matindustri upphör aldrig att förvåna och skrämma mig.

Självklart försvinner inte arseniken magiskt utan en liten mängd finns kvar i köttet som vi äter. Urk!

Det är de "vanliga" kycklingarna som har högst värden. Det säkraste är att äta ekologiska kycklingar vilket jag gör numera. I USA kan man nästan inte äta "vanlig" mat längre såvida man inte vill "göda" sig själv med tillsatser som, när man vet vad de är, gör att man blir mörkrädd.

En länk som berättar om arsenik i kycklingar: http://www.huffingtonpost.com/chris-hunt/arsenic-in-chicken_b_3267334.html

När man väljer att äta ekologisk mat blir menyn litet mer begränsad - i alla fall när man bor som jag gör med ett mindre antal affärer. Därför provade jag något alldeles nyligen - ekologisk kycklingkorv. Den finns i hälsokostaffären i Mt Shasta och var inte billig men faktiskt riktigt god. Listan på ingredienser var mycket kort vilket var positivt - och det var ekologiskt.


Jag har skrivit mycket om torkan och hettan här i Weed. Idag regnade det! Inte mycket men jag fick till och med ta fram mitt paraply. Och jag kunde ha en litet varmare tröja på mig. Från att ha varit drygt +30 i lördags var det beskedliga +12 nu på kvällen. Det kommer att bli varmare igen men kanske att det äntligen börjar bli litet mera höstlikt.

Litet blött på marken blev det.


Och moln hade vi till och med!

Monday, September 16, 2013

Att bli föräldralös

Min mammas lägenhet lär ha tömts nu. Märkligt nog känner jag mig inte så påverkad av det. Kanske jag bearbetade känslor och minnen i Sverige så att de är klara nu. Men det innebär att alla de saker jag sett sedan det att jag var en liten flicka är borta för gott. Och saker som kom senare in i mitt liv är nu minnen.

Många tankar och känslor har funnits de senaste veckorna sedan mamma gick bort. Nu är det jag kvar. Inga föräldrar, inga syskon, ingen annan nära familj. Ibland känns det tomt.
I och för sig har jag aldrig haft särskilt många runtomkring mig. Som liten hade jag bara några få lekkamrater och mina föräldrar hade inte något stort socialt umgänge. Michael var litet av en "eremit". Ibland undrar jag vad jag är för mysko typ. För det mesta känns det helt okej men ibland kommer känslor av tomhet och undran vad som nu kommer att hända.

Att våra föräldrar försvinner ur våra liv är något de allra flesta går igenom. Ibland blir föräldrarna kvar först. Att bli föräldralös är en stor omställning. Och man kan bli föräldralös även som vuxen. Jag blev det i somras.
När min pappa gick bort 2001 (bara 70 år) fanns min mamma kvar. Även om en person som alltid funnits i mitt liv inte fanns här längre i fysisk form hade jag fortfarande en del av min "grund" - min mamma. Och denna grund har funnits även om vi bott långt från varandra. Nu skall jag skapa en egen grund. Visst har jag gjort det till stor del men det har ändå alltid funnits en grund som var mina föräldrar.

Det är svårt att sätta ord på de här känslorna. De kommer och går och jag vet att det är bara att erkänna att de finns och arbeta med dem. Inte trycka ner dem. Och att inte vara rädd eller tycka att de är jobbiga.
Nu förstår jag vad min mamma pratade om när hennes äldsta bror gick bort för 2 år sedan. Hon tyckte det var jobbigt eftersom "han alltid hade funnits där".

Jag ser det läge som jag nu är i som en möjlighet. En möjlighet för mig att pröva mina vingar på ett helt nytt sätt. Det kommer att ta litet tid och träning men det är absolut en möjlighet. Jag ser mig litet som Jonathan Livingston Seagull. Måsen i Richard Bachs fina bok. En bok jag läst flera gånger och verkligen kan rekommendera. Jonathan lär sig mer och mer om sig själv, tänjer på gränserna och lär sig att flyga till höjder som inga andra måsar nått.
Vi får se vart jag flyger. :)


Bilden från Wikimedia Commons.

Sunday, September 15, 2013

Home of the best water on Earth

... är staden Dunsmuirs motto. Jag har tidigare skrivit om och visat bilder från Dunsmuir - en liten stad ca 10 minuter söder om Mt Shasta. Idag gjorde C och jag en utflykt (troligen vår sista utflykt på ett bra tag eftersom hon och hennes man flyttar till norra Oregon nästa helg. Litet trist skall erkännas att de flyttar men de, som så många andra, har inte råd med sitt boende) till denna fina, lilla stad och dagen bestod till stor del av vatten.

Hedge Creek Falls ligger i utkanten av Dunsmuir och efter en kortare vandring nerför en stig kommer man fram till ett mindre vattenfall. Jag mindes att Michael och jag varit här för mycket länge sedan och då var det mer vatten. Torkan här i norra Kalifornien har definitivt satt sina spår. Det var uppfriskande att se vatten och trots att det inte var något stort vattenfall var ljudet rätt imponerande.









Det finns faktiskt en hel del restauranger i Dunsmuir trots att staden är mindre än både Mt Shasta och Weed. Efter lunch hos Cornerstone Bakery begav vi oss till Dunsmuir City Park. Jag insåg att jag missat en riktig pärla så det var roligt att komma dit. Det är helt klart mer än en park. Det är ett stort område med botanisk trädgård (som vi inte hann titta på idag) och den ligger i direkt anslutning till Sacramento River. Floden som startar i norra Kalifornien och flyter ända till San Francisco-området. Den lär vara Kaliforniens största flod när det gäller mängden vatten. Fortfarande fanns det en hel del vatten och vi satt och njöt i solen. Många kommer även dit och fiskar.





Tågspåren går precis utmed floden och i juli 1991 skedde Kaliforniens möjligen värsta giftutsläpp i Sacramento River i närheten av Dunsmuir när ett tåg spårade ur och en av vagnarna skadades och ett giftigt ämne kom ut i floden. Miljoner fiskar och andra djur i floden dog och fortfarande har inte alla kommit tillbaka. Den här olyckan påverkade en lång sträcka av floden.
När C och jag satt vid floden kom ett mycket långt tåg och det var inte svårt att se hur en ursprårning kunde ske eftersom spåren går så nära floden.


Nu pratar de äntligen om litet svalare väder. Jag hoppas på det.

Thursday, September 12, 2013

En ny stat där jag bor?

Troligen kommer det aldrig att bli så men nog är det litet spännande och intressant att människorna i den allra nordligaste delen av Kalifornien och södra Oregon under lång tid arbetat (mer eller mindre aktivt) för att skapa en egen stat - State of Jefferson. Uppkallad efter USAs tredje president, Thomas Jefferson. Han som var med om att skapa "Declaration of Independence."

USA har 50 stater och ett så kallat "federal district" - Washington D.C. Kalifornien är litet större än Sverige men har 38 miljoner människor. Det är den stat i USA som har flest invånare.

Eftersom Kalifornien är en mycket stor stat till ytan och sträcker sig långt söder- och norrut är skillnaderna enorma mellan olika delar av staten. Det går inte ens att jämföra hur det är att bo i södra Kalifornien och där jag bor. Huvudstaden i Kalifornien heter Sacramento och där sitter Kaliforniens regering. Deras beslut berör hela Kalifornien men de har ingen riktig kontakt känns det som med glesbygdsområden som Siskiyou County där Weed ligger. Det är en anledning till att människor här och i södra Oregon (som heller inte känner sig särskilt kopplade till Portland - Oregons huvudstad) länge känt behovet av att skapa en egen stat. Man känner att ingen lyssnar på oss.

State of Jefferson blev nyhetsstoff i förra veckan över hela USA eftersom Siskiyou County's Board of Supervisors (har ingen aning om hur man skulle kunna översätta detta till ett svenskt begrepp) godkände en skrivelse att gå ur Kalifornien. Troligen skulle dock Kaliforniens regering aldrig gå med på att bryta upp staten.
Man ser och hör talas om State of Jefferson litet överallt - "ladan" som står utmed motorvägen I-5 som har State of Jefferson skrivet på taket, en "public radio" kanal säger “You’re listening to the rhythm and news service of Jefferson Public Radio, committed to supporting lifelong learning and the arts in the mythical State of Jefferson since 1969.” Det finns en flagga för den nya staten och andra har T-shirts med statens namn.

Den här delen av Kalifornien är totalt annorlunda jämfört med andra delar av Kalifornien. Vi har enorma skogsområden och bondgårdar som ligger utspridda. Det är ett glesbygdsområde med få människor. Arbetstillfällena är få och lönerna mycket låga. Bor man i San Francisco Bay Area med höga löner och många arbetstillfällen kan man inte ens föreställa sig hur det är här i Siskiyou County. Det är två helt olika världar.

En möjlig karta med den nya staten Jefferson. Bilden från jeffersonstate.com


I början av 40-talet var den här rörelsen aktiv och man delade ut den ursprungliga "Proclamation of independence of the State of Jefferson". Bilden från oregonlive.com.


Den här hemsidan har massor med information om den här möjliga staten. Den skulle bli USAs 51 stat!

http://www.jeffersonstate.com/

Tuesday, September 10, 2013

Färska persikor

Färska persikor som plockats direkt från ett träd är något helt annat än de man köper i affären.

Igår kom en av lärarna som undervisar för "min" avdelning till vårt kontor och både jag och min kollega fick färska persikor som tydligen precis hade plockats.
De var väldigt goda kunde jag konstatera när jag åt ett par på kvällen. Framför allt var de mogna och saftiga. Och de luktade gott.

Trots att Kalifornien är en mycket stor producent av grönsaker och frukt (5:e största producenten i världen) är de frukter som säljs i affärerna där jag bor oftast omogna och rätt smaklösa.
C - som bott större delen av sitt liv i staten Washington - hade vid något tillfälle frågat en affär där varför äpplena i affärerna oftast var rätt trista. Washington är känt för sina äpplen. Svaret hon fick var att de bra äpplena exporterades till Japan! Resterande fick alltså statens invånare hålla till godo med. Kanske det är likadant i Kalifornien.

Några goda persikor har jag kvar så de kommer att avnjutas de närmaste dagarn. :)



Sunday, September 8, 2013

Jet lag - inte direkt

Alla som har åkt längre sträckor och antingen förlorat eller vunnit tid - beroende på om man rest österut eller västerut - har säkert hört talas om jet lag. Och kanske också upplevt detta kroppsliga tillstånd när den "inre klockan" kommer ur balans.

När jag åkte mellan Sverige och USA under mitt första år efter det att jag träffat Michael kände jag helt klart av jet lag under flera dagar. Kroppen och hjärnan kändes sega och sovcykeln var inte vad den brukar vara. Trots att jag försökte komma in i den svenska dygnsrytmen genom att vara uppe till tidiga kvällen när jag kom till Sverige och på sätt följa dag och natt.

Allteftersom åren gått har min jet lag blivit mindre och mindre - tidsskillnaden mellan USAs västkust och Sverige är 9 timmar vilket är en rätt stor skillnad. Vad jag vet har jag inte gjort något specifikt för att minska effekterna utan det är nästan som om kroppen "vet" att den är i Sverige och skall följa svensk dygnsrytm och inte den amerikanska tiden. Något jag är väldigt noga med är att dricka mycket vatten under hela resan.
Eftersom den flight jag ofta har tagit från Chicago kommer till Stockholm tidigt på morgonen har jag tvingat mig att vara uppe till kanske 20/21-tiden och sedan lägga mig. Jag brukar sova rätt många timmar eftersom jag är utmattad efter den mindre "expeditionen" från Weed. Efter en natt med kanske 7-8 timmars sömn har jag varit "fit for fight".

Nu när jag kom till Stockholm i början av augusti hade jag mentalt bestämt mig innan jag åkte att jag absolut inte hade tid för jet lag. Och så blev det. Jag märkte knappt att jag bytt tidszon. Redan dagen jag kom, trots att jag varit uppe i ca 1,5 dygn och inte direkt sovit på flyget, satte jag igång att röja en del och när jag lade mig vid 21-tiden sov jag gott och vaknade utvilad dagen därpå.

Vad det beror på att jag nästan inte tycks märka av jet lag längre vet jag inte men jag är tacksam att min kropp på något sätt tycks ha bestämt sig för att klara sig utan den. :)


Bilden lånad från nätet.

Friday, September 6, 2013

Vasst

Luften har klarnat i Mt Shasta-området. Även om det fortfarande brinner skogsbränder har de avtagit och brandmännen har fått mer kontroll över dem.
När jag var i Sverige startade en enorm brand i nationalparken Yosemite i Kalifornien. Det skrevs till och med i Dagens Nyheters nätupplaga om denna enorma brand som fortfarande brinner. Den är nu Kaliforniens tredje största skogsbrand genom tiderna. Och den lär ha orsakats av en jägare som hade en olaglig lägereld. Jägaren hade inte sett till att släcka den ordentligt trots att det rådde eldningsförbud. Branden har hittills kostat $81 miljoner att bekämpa och man vet inte ens om det kommer att bli rättsliga konsekvenser för jägaren. Något verkar snett.

Eftersom det går att vara utomhus igen gick det bra att jag och C gjorde vår lilla utflykt till Yreka förra helgen. Mycket var stängt där eftersom vi åkte på Labor Day men en del fick vi uträttat i alla fall. Bland annat åkte vi till en konstnärsstudio där Cs ena son hjälper till. Studion var egentligen stängd men vi kunde se oss om ändå eftersom sonen var där.

Konstnären heter Ralph Starritt och hans favoritmaterial är metall. En hel del av hans konst - bland annat många skulpturer - finns i Siskiyou County. Jag har lagt ut bilder vid ett par tillfällen, bland annat från Weed och från motorvägen norrut.
Allt kändes väldigt vasst ;) inne i studion och jag höll ett visst avstånd till föremålen. Det är fascinerande egentligen vad man kan skapa i metall.







Ralph Starritt har också skapat kon Moodonna ;) som står vid sidan av motorvägen I-5. Den har till och med en del olika kläder som används vid helger och festligare tillfällen. Kon står alldeles vid en "lada" med beteckningen "State of Jefferson". Det får bli ett annat inlägg om denna föreslagna stat som Siskiyou County och södra Oregon skulle ingå i.
Bilderna på Moodonna och State of Jefferson lånade från nätet.


Thursday, September 5, 2013

Utmattad

Det verkar som om de senaste 2-3 månadernas mycket intensiva aktiviteter nu slår igenom - min flytt här i Weed, mammas bortgång, resan till Sverige osv. Jag är helt enkelt utmattad. Inte så att jag är sjuk, men jag känner att jag måste låta mig själv ta det litet lugnare. Inte alldeles lätt när man har 1500!!! email på arbetet efter ca 3,5 veckors frånvaro.

Resan tillbaka till Weed gick bra. Inga förseningar och allt flöt på men att göra denna maratonresa igen lär nog dröja. I och för sig kommer jag ju att ta vägen någonstans framöver vilket ju säkert kräver resor men de kanske kommer att kännas litet annorlunda.
Jag kom tillbaka i fredags och när jag lade mig på kvällen hade jag varit uppe och igång mer än 2 dygn.
Fredagen gick åt till att hämta min bil (som jag ställt hos en före detta granne - man kan inte riktigt lämna en bil obevakad under så lång tid), hämta krukväxter hos min chef och köpa litet mat och hämta post. Dagen gick snabbt i mitt utmattade tillstånd.

Helgen hade litet aktiviteter vilket nog var bra. C (som flyttar nu i september) och jag gjorde en liten utflykt till Yreka och uträttade en del ärenden. Det var givetvis full sommar här och solen sken och det var varmt så det var en trevlig utflykt.
Eftersom måndagen var Labor Day i USA hade jag turen att ha en långhelg vilket var skönt. Hade nog inte klarat av att komma tillbaka till jobbet efter bara två dagar.

Eftersom jag haft tillgång till dator denna gången i Sverige har jag faktiskt följt min arbets email eftersom jag absolut inte ville komma hit och inte ha en aning om vad som hänt. Som sagt 1500 email väntade på mig och jag arbetar fortfarande på att ta mig igenom dessa. Eftersom alla kurser har satt igång kommer det nog att ta ett tag.

Det är bara att acceptera att jag känner mig utmattad och att hjärnan inte riktigt känns lika "klar" som vanligt. Att inte stå emot trötthet är det bästa sättet att ta sig igenom den. Jag vet att jag kommer att "piggna till" snart igen men de senaste 2-3 månaderna har varit litet väl fyllda av allt som hänt.

Eftersom jag tagit så mycket semester kan jag inte riktigt ta mer på ett bra tag. Min sista dag i Sverige var vädret helt fantastiskt fint och jag tog en promenad till ett område som ligger precis vid vattnet. Det vore inte helt fel om man kunde sitta vid vattnet och höra vågorna klucka. Det får bli någon annanstans eftersom det är långt till vatten här i Weed.