Tuesday, December 29, 2009

Amerikaner och vapen

Varje dag hör jag skott avlossas där jag bor. Någonstans i närheten är det folk som skjuter. Vad de skjuter vet jag inte. Pratade med min granne om det här igår och vi hade samma undran. Det finns ingen skjutbana i närheten så den förklaringen är utesluten. Kanske det är kanadagäss eller rådjur som skjuts. Lake Shastina har massor med rådjur och olika slags fåglar som samlas vid vattnet. Men att det sker så nära områden där folk bor är konstigt och litet obehagligt.

Många amerikaner anser sig ha rätten att äga vapen. De hänvisar till "the second amendment" i USAs konstitution som talar om "a right to keep and bear arms." Att äga skjutvapen verkar vara en del av den amerikanska kulturen. Vissa talar om att ca 40% av den amerikanska befolkningen äger vapen som köpts legalt. Michael hade en pistol och ett gevär. Många äger skjutvapen eftersom de är jägare men många andra känner att de vill kunna försvara sig och sin familj. Det finns också en rörelse i USA som kallas "militia" och som består av privatpersoner.

Den känslan jag har fått efter att ha bott här i snart 13 år är att många amerikaner verkar ha en inneboende misstänksamhet mot främlingar och att man vill skydda sig och sin familj. Det gör man bland annat genom de skyltar som finns överallt "Keep out", "Private Property", "No trespassing" osv. Och man äger vapen. Hur det här går ihop med deras öppna, vänliga och utåtriktade sätt är fortfarande något jag inte förstår. En paradox inom den amerikanska kulturen? Kanske.

Förslag att begränsa möjligheten att köpa och äga vapen har kommit. Exakt vad som kommer att hända är inte klart. Jag skulle kunna köpa ett skjutvapen om jag ville. Självklart måste jag uppfylla vissa krav och även kunna visa legitimation och bevis på att jag bor i Kalifornien. Tydligen måste man även få ett "Handgun Safety Certificate" innan man kan köpa vapnet. Men det är alltså bara en process jag skulle vara tvungen att gå igenom.

Att vara immigrant är att ofta komma i kontakt med delar av en kultur man inte riktigt förstår. Den amerikanska vapenkulturen är en av dem.

8 comments:

em said...

Det där är så svårt att fatta. De flesta av mina amerikanska vänner hör nog till minoriteten som tycker att det är vansinnigt med alla vapen. Men min mamma och jag har talat en del om det eftersom min supersnälle morfar (som jag aldrig träffade) bar vapen. Vi får det bara inte att gå ihop - men karlarna i grannskapet hade något slags medborgargarde och var ute och patrullerade på nätterna. (Det här var Nebraska på 20-talet).
Jag undviker om möjligt att diskutera saken med amerikaner, om ämnet kommer upp - precis som jag undviker politiska diskussioner med alla (nästan alla) amerikaner och i synnerhet med de högerkristna!
Margaretha

Katarina said...

När jag flyttade till GA. var det för många av våra amerikanska bekanta sa att, självklart måste vi skulle "bli" med vapen.

Då jag var motsträvig till deras förslag, bjöd de in mig till skjutbanan var och varannan helg, i hopp om att övertyga mig.

Sedan så är det inte ett vapen vi pratar om, många samlar på vapen, de är dem man visar upp och skryter med på skjutbanorna och männen (mestadels män) försöker imponera på varandra.

Jo, det ÄR fortfarande svårt att ta in denna kultur med vapen.

olgakatt said...

Under mina 40 år i akutsjukvården i Sverige har de skottskador jag sett varit jaktolyckor. Visst ökar avsiktliga skjutningar fr a i storstäderna men vi är nog ganska förskonade ändå. Här är det kriminella som skjuter, i USA allt för ofta "vanligt folk" som i hastigt mod tar det vapen som ligger i väskan eller i fickan. Den amerikanska inställningen är obegriplig; se bara på vansinnesdåden där barn tar med vapen till skolan. Eller där en pappa tror det är en inbrottstjuv och skjuter sonen som är och tar sig en bit i kylskåpet på natten.

Anne-Marie said...

Margaretha: Visst är det svårt att förstå. Som svensk har man ju vuxit upp med en helt annan kultur. Jag tror att medborgargarden inte alls är ovanliga i USA till och med idag. De här privata "militär"grupperna har troligen massor med vapen. Verkar klokt att undvika diskussioner med högerkristna (och andra) - jag gör det också. :)

Katarina: Intressant att folk var så "påstridiga" att du skulle "bli med vapen". Det måste alltså ha varit en stor del av deras kultur. Som jag skrev om hade Michael vapen - han sålde dessa när vi flyttade till Hawaii så jag har inte "ärvt" dem när han gick bort. En paradox tycker jag inom det amerikanska samhället hur folk är.

Anne-Marie said...

Olgakatt: Jag tror att de allra flesta i Sverige som har vapen är just jägare. Finns säkert en del illagala vapen men själva kulturen i Sverige har inte samma vapen"intresse" som i USA. Det är märkligt med denna misstänksamhet som amerikaner har - som visar sig i vapen, skyltar, fördragna gardiner osv. Och så är de samtidigt glada, utåtriktade och pratsamma. Jag får det inte att gå ihop.

Unknown said...

Mycket intressant blog!

Som svenskamerikan (3e generationen) är det ett bra sätt att förbättra min svenska och läsa om dina erfarenheter som utlandssvensk.

Jag måste säga att även om jag är amerikan, själv förstår jag heller inte alls den amerikanska vapenkulturen. Jag anar att många av mina värden i livet har att göra med min familjebakgrund så det är intressant att läsa att du har snarlika tycken om vapenkulturen.

Anne-Marie said...

Kirk: Tack och välkommen hit! Det är alltid intressant tycker jag att läsa om utlandssvenskars efarenheter - de verkar ofta vara rätt lika. Hoppas att du kommer med fler kommentarer eftersom du kanske har insikt i båda kulturerna. Uppenbarligen har du uppehållit din svenska. Jag tror att svenskar har en mindre våldsam kultur än den amerikanska. Tänk bara på hur det här landet koloniserades.

Unknown said...

Anne-Marie,

Tack för välkommen och dina vänliga ord! Förlåt mitt sent svar; jag tyckte att Google skulle skicka ett email till mig om någon svarade.

Ja, du har rätt att utlandssvenskars efarenheter verkar ofta ganska lika. Det är intressant till mig (och det är någonting jag har ganska nyligen insett) att se att grundvalarna av min världsbild är inte helt tillfälliga. Med andra ord ser jag nu att jag ansluter mig till många delar av en "svensk världsbild" fastän jag är svenskamerikan av den tredje + generationen.

Jag ser fram emot att läsa mer på din blogg!