Wednesday, December 19, 2007

The Biggest Loser

Ett av de TV-program jag tittat på under hösten heter "The Biggest Loser". Det har säkert gått, eller går, i svensk TV. Det handlar om mycket överviktiga personer som genomgår ett rigoröst träningsprogram. Igår kväll var det finalkväll och det var fantastiskt att se hur totalt förändrade de flesta var. De flesta av deltagarna hade gått ner mellan 50-100 kg.

Att ett sådant här program görs i USA är inte konstigt eftersom det finns väldigt många överviktiga människor här. I TV-programmet "The Biggest Loser" hade de en fråga om hur stor del av USAs befolkning som kommer att vara överviktig om några år och svaret var 75%! Det är en skrämmande siffra tycker jag.

När Michael kom med mig till Sverige i slutet av 90-talet var en av hans kommentarer att människor i Stockholm var så smärta. Och jag kan förstå hans reaktion. Varje gång jag kommit tillbaka till USA efter mina Sverigebesök har jag reagerat över hur man, redan på flygplatsen, ser alla dessa överviktiga personer.

Vad jag förstått blir det fler och fler personer även i Sverige som är överviktiga och det beror väl på att många sitter mer och mer stilla framför t ex datorer och TV. Så är det även i USA. Men en stor skillnad tror jag är att restauranger här i USA ofta serverar väldigt stora portioner med mat. Jag vet att jag äter större portioner jämfört med när jag kom hit. Och sedan serverar många restauranger också friterad mat som ju inte alls är nyttig.

Även här på skolan finns det många elever som är mycket överviktiga trots att de bara är runt 20. Den kafeteria som finns här har ett begränsat utbud av mat och det är ofta hamburgare och friterad mat.

Förhoppningsvis kan den här trenden med onyttig mat och mycket stillasittande ändras så att människor kan vara friskare och ha ett mer aktivt liv.

21 comments:

Petchie75 said...

Jag har sett The biggest loser på tv i Europa, men bara de första avsnitten och inte de sista - som ju måste vara mest intressanta!
Jag har också reagerat på hur många överviktiga det finns i PR - här är det verkligen deep-fried som gäller som kost och man går ju absolut ingenstans utan tar bilen... Det som är mest intressant är att det är KVINNORNA som är mest överviktiga, ofta med smala män. Är det så i USA också? Det är ganska fascinerande att kvinnorna inte bryr sig om sina stora magar, de har ändå på sig kort-korta kjolar och toppar som inte täcker magen.

Thy said...

Ja folk är helt klart större här över lag. Och portionerna är MYCKET större. När vi går ut och äter brukar vi kunna dela efterrätten på fyra vuxna och alla är mer än nöjda. Familjeportioner!
Min käpphäst är dock att fetman beror på den bilkultur som råder här. På vissa ställen kan man inte ta sig någonstans utan att köra dit. Ibland finns inte ens trottoarer att gå på! Toronto är dock rått bra ur gångsynpunkt...

Anita said...

Jag har ocksa tittat pa 'the biggest loser' faktiskt hela vagen fran borjan. Det var otroligt tycker jag att se sanna stora forandringar i utseendet pa deltagarna. En del av dem kunde man ju kanppt kanna igen. Far mej att se lite annorlunda pa alla overviktiga manniskor runt omkring. Liksom 'undrar vem som ar darinne?' Men man undrar ju hur halsosamt det ar att tappa vikt pa det sattet, 50-100 Kg pa 4 manader.. det kan val aldrig vara bra for kroppen. Har alltid hort att det ar bast att ga langsamt om man ska banta.

Petchie75 said...

Den stora frågan är väl egentligen hur många som faktiskt lyckas hålla vikten EFTER programmet? Gör de nga uppföljningsprogram?

aurorabuddha said...

Nar jag flyttade hit hade jag samma reaktion: att folk ar sa overviktiga har. Och inte lite heller! Jag menar, det handlar inte om 10 kg bara. Jag tror att maten overlag har ar "giftig" pa nagot satt. Det ar absolut nagot fel pa maten. Jag onskar att jag kunde satta fingret pa det. Jag tror att matportionerna ar sa jattestora for att det *behovs* av nagon anledning. Har det att gora med stress? For nog maste man ju tycka att vi lever i ett ganska brutalt samhalle?

Anonymous said...

Oj, är det så hög siffra.

Hmmmm. Men helt klart så är amerikanarna större i snitt. Exempelvis small i storlek är som en large här...

Jag har inte sett det programmet men jag vet att hon som är programledare tränade Krav maga på samma klubb som mig och att hon numer bor i usa. Tror jag. ska kolla upp!

Ha det bäst och en riktig god jul!

Annika said...

Njaee...small är inte large i sverige, det kan jag inte hålla med om.
Folk är stora, men jag ser inte många som är direkt abnormt feta där jag bor, Washington, heller. Och inga av mina sverigebesökare brukar reagera på fetma just här..TROR att det är ett större problem utanför de stora städerna.
Tror Thy har rätt, man får skylla mkt på bilkulturen. Ofta KAN man faktiskt inte gå till tex mataffären. Bilen blir ett måste. Sen är skitmat billigare än tex grönsaker och frukt. Vilket också är för j-gt.
Det hemska är att jag tror fetma i USA, och kanske i Sverige, har blivit en klasfråga...
OCH biggest loser...I LOVE it!!! Följde hela serien med största intresse!!! Den börjar i jan igen...

Anonymous said...

Fetma blir lite av en klassfråga, som Annika säger, så är det här i Australien också. Att om man är tjock så är man outbildad och inte vet bättre, ungefär. Men övervikt kan ju bero på en hel mängd olika saker så det är nog lite orättvist med sådana bedömningar. Helt klart så vore det ju bättre ändå om man inte åkte bil överallt utan promenerade mer!

JaCal said...

Har missat detta - inser att jag ser rätt lite på TV denna säsong också...

Vill i alla fall skicka en julhälsning - God Jul Anne-Marie!!! Hoppas du har en mysig jul!

Anonymous said...

Så här på annandagens morgon har kag roat mig med att vandra runt i bloggvärlden. Är väldigt roligt att läsa tankar och funderingar från andra länder.
Fastnade hos dig pga listorna som gav breda leenden och bilderna som gav mig skrattkramp..

Jag har själv varit i USA en gång. Jag är själv överviktig, men när jag var där så kände jag mig riktigt smal. En skön könnsla faktiskt.
Kan säga att jag slutade röka för 8 år sedan. Det var hur lätt som helst. Men att gå ner i vikt....Det är hopplöst. *suck*

Önskar dig ett Gott Nytt År 2008

/Bosse

Toini said...

Här i Edmonton har det beslutats att skräpmat ska förbjuden att säljas i skolorna vilken är en bra ide.

God Jul och Gott Nytt År till dej

Anonymous said...

Saknar dig...

GOTT NYTT ÅR!!!!!

Anonymous said...

Visst ar det en skillnad nar man landar i Usa...en stor andel feta manniskor...men nar jag landar i Stockholm sa mots man istallet av en massa graa deprimerade manniskor...(detta galler dock ej under de tre sommarmanaderna).

Desiree said...

Gott nytt år Anne-Marie!

Kram
Desiree

Anne-Marie said...

Petra: Deep fried är jättevanligt här i USA också och det kan ju inte vara bra. Här tycker jag att både kvinnor och män är mycket överviktiga och det gäller både yngre och äldre. Jag ser en massa kvinnor här också som inte alls verkar bry sig om att magar och rumpor putar och hänger ut. Männen har stora magar som hänger ut över byxorna.

Thy: Visst måste det vara så att bilkulturen gör att folk har svårare att gå ner i vikt och helt klart också går upp i vikt. Jag går fortfarande mycket mer än vad de flesta verkar göra. Man sparar ju bensin också. :)

Anne-Marie said...

Anita: Det här TV-programmet är ju helt klart mer extremt än vad en "normalperson" kanske skulle göra. Jag tror du har helt rätt att det inte är bra för kroppen att gå ner så mycket i vikt på så kort tid. Och som Petra så bra sade i sin kommentar efter din - frågan är hur många som håller sin vikt.

Petra: Jättebra kommentar! Jag har aldrig sett något uppföljningsprogram.

Anne-Marie said...

Aurorabuddha: Nog är det något som inte är som det skall med maten här i USA. Kanske den har ett väldigt lågt näringsinnehåll (med tanke på all "fast food" är det ju troligt) och då behöver man väl äta större portioner. Säkert har det med stress att göra. Men folk i Sverige är väl också stressade antar jag. När jag var liten på 60-talet var de flesta mammor hemma och då lagades det ju "riktig" mat och det fanns väl knappt färdiglagad mat - i alla fall inte alls så som det gör idag.

Anne-Marie said...

Maria: Jag blev chockad när jag såg hur hög siffran är för hur många som är/kommer att vara överviktiga. Det är ett stort problem här i USA. Jag får önska en mycket försenad God Jul (min resa gjorde att jag inte kunde blogga) och ett Gott Nytt År!

Annika: Intressant att höra att du inte ser så många överviktiga där du bor. Tror att du har helt rätt när det gäller att det har börjat bli en klassfråga. Här i Mt Shasta området har folk helt klart inte lika mycket pengar som t ex i en större stad. Ja, i kväll (1/1) börjar Biggest Loser igen och då är det tydligen par som gäller.

Anne-Marie said...

Matilda: Som jag skrev i en tidigare kommentar här i tråden brukar jag gå till fler platser än vad andra verkar göra i det här området. Jag tror nog att det kan vara litet av en klassfråga även om man givetvis inte kan generalisera. Givetvis blir det ett problem att gå ibland eftersom avstånden ofta är större i USA än vad de är i Sverige. Jag skulle inte kunna gå till alla platser och framför allt inte om jag hade tunga matkassar.

Anne-Marie said...

Bosse Green: Välkommen hit! Jag kan förstå att du kände dig smal trots en liten övervikt. Ofta är det ju så att folk nästan är dödligt överviktiga här. På skolan (där jag jobbar) har jag sett en hel del elever som är sjukligt feta och det är sorgligt att se unga personer som har ett sådant problem.

Jacal: Ber om ursäkt att min julhälsning kommer efter julen. Jag får önska dig ett Gott Nytt År i stället! Programmet Biggest Loser sätter igång en ny säsong nu i januari (faktiskt idag 1/1) så har du tid kan du alltid kolla in det programmet.

Anne-Marie said...

Toini: Vilken jättebra idé. Det skulle man införa överallt tycker jag.
Gott Nytt År önskar jag dig!

Peter La: Välkommen hit! Ja, det stämmer. Bra observation. :) Nog verkar svenskarna litet mer deppiga än vad amrisarna är.

Desiree: Gott Nytt År önskar jag dig!
Kram!