Thursday, April 26, 2018

April 1997

Det känns som om timmarna inte riktigt räcker till under dagarna.
När arbetsdagen är slut finns det fortfarande mycket jag vill kunna hinna med. Hade tänkt skriva här på bloggen under helgen men det hanns inte riktigt med eftersom “snöfågeln" R (snowbird, det vill säga en person som bor i sin RV och reser söderut under vintern till värmen) kom på ett besök. Han har återvänt från Arizona och skall nu snart åka vidare norrut.

Vi har fått en oväntad värmebölja vilket har gjort att snön smälter i rekordfart uppe på berget. Jag har inte riktigt hunnit ställa om mig till att ha sommarkläder eftersom det var rätt kyligt förra veckan. Och det skall bli svalare i alla fall tillfälligt om ett par dagar så det är som vanligt med jojovädret ett tag.

Det slog mig att det nu är 21 år sedan jag kom till det här området just den här tiden i april. 1997 kom jag till Mt Shasta för första gången. Då var det väldigt mycket snö uppe på berget och den smälte inte förrän långt inpå sommaren. April 1997 var mycket svalare och jag insåg att Kalifornien inte bara är sol och värme i den allra nordligaste delen. :)

Det är intressant ibland i FB-grupperna jag är med i när en del skriver att de skall “resa hem" till Sverige under semester eller andra besök. Jag kan inte längre säga att jag reser hem eftersom USA är mitt hem. Den känslan blev mycket starkare när min mamma gick bort. Då var det som om några band kapades som gjorde att “hem" inte längre var Sverige.

Jag har förändrats under dessa 21 år och är absolut inte samma person som kom hit 1997. Världen har också förändrats väldigt mycket - både Sverige och USA.
När jag kom hit till Mt Shasta-området skrev jag brev till vänner i Sverige. Och de skrev brev till mig. Jag hade ingen email när jag kom hit. Mamma och pappa skickade brev till mig via posten.
Vi ringde via vanliga telefonen och kunde givetvis inte se varandra. Min pappa skaffade en dator men då han blev sjuk väldigt snart efter det att jag kom till USA, blev det inte så att han använde den så ofta som han kunde ha gjort. Mamma sade alltid att hon var oteknisk så hon ville inte ens lära sig datorn.

Det var en annan slags tid när allt tog litet längre tid. Man förväntade sig inte omedelbara svar och man var inte alltid tillgänglig och uppkopplad. Jag uppskattar dock att det har blivit enklare att ha kontakt med andra.

Jag har inga foton egentligen från min första tid här (några få mindre bra pappersfoton bara) så avslutar med en YouTube-video som visar berget, skogarna och naturen. Den här verkar vara från förra året när vi hade mycket vatten - i år har vi inte alls lika mycket vatten.

Saturday, April 14, 2018

Att vara beroende av andra

Jag beklagar att det blev tyst på bloggen ett tag men de senaste 2-3 veckorna har varit väldigt stressiga, utmanande och utmattande. Det är deklarationstider i USA (deadline för deklarationen är 17 april i år - brukar oftast vara 15 april) och jag har varit “i händerna på" CPAs (revisorer) under flera veckor.

För 3 år sedan gick jag igenom en process som var väldigt dyr (skrev om den här: http://bo-i-usa.blogspot.com/2015/04/nu-har-jag-fatt-besked.html) och efter det är jag väldigt noga med att allt skall vara korrekt beträffande min deklaration. Förra året kunde jag anlita ett företag, H&R Block, i Mt Shasta eftersom jag kunde tillräckligt beträffande vissa blanketter och visste att jag kunde korrigera eventuella fel. För 2017 års deklaration visste jag att jag inte hade den kunskapen eftersom jag hade börjat få utbetalningar från min privata pensionsförsäkring i Sverige.

Mannen som var min advokat 2015 hade rekommenderat ett företag som hans firma samarbetar med. Redan förra sommaren hade jag varit i kontakt med en kvinna där och vi hade även haft kontakt under hösten när jag fått bekräftat att jag var välkommen som kund hos dem.

I USA får man ett dokument från sin arbetsgivare (W2 heter det) under januari och om man har andra inkomster får man information om dem. Eftersom mina amerikanska dokument är få och enkla har jag inte mycket att hålla ordning på beträffande dessa. För de svenska är det däremot litet mer jobb kring att få in alla uppgifter i tid. Eftersom Sverige har ett senare datum för deklarationer får jag alltid ligga på att få in uppgifterna från Sverige. Men i början av februari hade jag allt som behövdes så jag skickade all information till revisionsbyrån och min kontaktperson.

Det jag inte visste var att detta företag är mycket långsamt. Jag var i kontakt med dem flera gånger - framför allt då en av blanketterna som jag måste skicka in måste vara skatteverket tillhanda redan 15 mars - och frågade om de hade någon information när jag skulle få deklarationsblanketterna. De fick ansöka om förlängning för den tidiga blanketten och i slutändan var de tvungna att ansöka om förlängning för alla resterande blanketter. Wow! Dålig stil! Och jag som aldrig har behövt ansöka om förlängning under alla år jag har deklarerat här i USA. Och denna försening som aldrig tycktes ta slut var väldigt stressande - mycket på grund av att jag absolut inte ville få några straffavgifter med tanke på min erfarenhet för några år sedan.

Jag är litet “jobbig" på så sätt att jag ofta ser fel som andra gjort. ;) Så var det när jag gick igenom processen 2015 och även för senare deklarationer. Och så var det även i år. Herregud så många slarvfel firman hade gjort! Jag gjorde ändringar med rödpenna och skrev så detaljerade förklaringar jag kunde. Man måste vara väldigt noggrann eftersom vi bara kommunicerade via email och aldrig träffades. Firman finns i södra Kalifornien så email var det bästa sättet. Jag tror att de inte hade förväntat sig att de skulle få en sådan bakläxa. :)

Korrigeringar gjordes och jag fick (som vi trodde) slutgiltiga dokument. Men icke. Det var fortfarande några få saker som behövdes ändras och jag skrev igen till firman. Jag försökte också ringa till min kontaktperson men hon var inte där. Av någon anledning vidarebefordrade växeln mitt meddelande till firmans chef. Han ringde upp mig och jag har nog aldrig varit med om ett så otrevligt samtal.
Mannen bad mig att inte ringa till dem!!!!! Eftersom jag fortfarande behövde deras hjälp bet jag mig i tungan och bara försökte få svar på mina frågor vilket han mycket motvilligt gav mig. Men vad sjutton är det för fel på folk? Han tyckte nog att jag var ordentligt jobbig eftersom jag legat på och hört mig för med regelbundna mellanrum, sett fel de borde ha sett och korrigerat, osv. Ringt hade jag bara gjort några få gånger när det var nödvändigt. Men jag hade ALDRIG varit otrevlig. Så behandlar man inte en betalande kund! Jag var alldeles tagen efteråt och undrade vad det var för jäkla idiot som betedde sig så.

Igår kväll kom i alla fall ett email från min kontaktperson med de slutgiltiga ändringarna och hon till och med skrev “If you have any questions, please feel free to call me." Jag hade skrivit till min advokat efter telefonsamtalet. Jag bad inte om någon hjälp utan bara ville förmedla vad som hade hänt. Om han kontaktat dem står skrivet i stjärnorna men en sak är säker - detta företag kommer jag ALDRIG arbeta med igen. Usch!

Jag tycker inte om att vara beroende av andra men tyvärr är jag det via min arbetsgivare, min hyresvärd, revisorer, osv. Mitt mål är att bli mycket mer självständig inom alla områden. Det här med min deklaration har tagit alldeles för mycket tid, energi och frustration och var en ordentlig väckarklocka!

Så här såg berget ut för ungefär en vecka sedan från "min" gata. Det har slagit ut en del sedan dess. Får ge mig ut och fota litet nu när jag kan andas ut beträffande min deklaration. :)

Friday, March 30, 2018

Good Friday to you! :)

I USA heter långfredagen Good Friday vilket jag tycker känns mycket mera positivt än svenskans långfredag. :)

Jag är tillräckligt gammal för att minnas hur det var när långfredagen var en mycket lång dag. Detta var på 60-talet när Sverige var ett helt annat land än vad det är idag. Innan man talade om böneutrop från moskéer och Socialstyrelsen gav ut informationsbroschyrer om giftermål med barn. Tydligen fick i alla fall Socialstyrelsen “på moppo" om broschyren och drog tillbaka den. :)

Som sagt, på 60-talet var långfredagen en otroligt tråkig dag. Eftersom TV bara hade 1 kanal fram till slutet på 60-talet var radion något de flesta lyssnade mer till än vad som är fallet idag. Vi lyssnade till radio varje dag i min familj och den stod på stor del av dagen. På långfredagen sändes nästan bara sorgesam musik och program som troligen var rätt religiösa. Man skulle ju komma ihåg korsfästelsen av Jesus.
Här kan man läsa om hur det har firats påsk genom tiderna, bland annat på 60-talet: https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/paskfirandet-forr-och-idag

De flesta affärer och biografer var stängda och allt skulle vara lugnt och stilla och långtråkigt. I alla fall om man var barn och inte religiös var det tråkigt. Jag minns fortfarande att den dagen var litet av en “pina" trots att min familj inte alls var religiös. Idag är det som vilken helgdag som helst för de allra flesta.

Good Friday i USA är ingen officiell helgdag men enligt Wikipedia gäller detta “In the United States, Good Friday is not a government holiday at the federal level; however, individual states, counties and municipalities may observe the holiday. Good Friday is a state holiday in Connecticut, Delaware, Florida, Hawaii, Indiana, Kentucky (half day), Louisiana, New Jersey, North Carolina, North Dakota, Tennessee and Texas. State and local government offices and courts are closed, as well as some banks and post offices in these states, and in those counties and municipalities where Good Friday is observed as a holiday. Good Friday is also a holiday in the U.S. territories of Guam, U.S. Virgin Islands and Puerto Rico."
Här i Kalifornien märks dagen inte av alls. Jag har faktiskt tagit semester idag och hade ledigt även igår. Mest för att skolan har spring break denna veckan och det är mycket lugnare och jag har semesterdagar.

Som ung flicka var påsken en högtid som vi firade med påskris, påskpynt, påskmat och självklart klädde jag och en kompis ut oss till påskkärringar och gick runt i grannskapet och tiggde godis. Vi åt ägg, rökt lax, crepes och annat gott och min farmor brukade komma och hälsa på några dagar.

Här i USA har jag aldrig firat påsk. Michael firade inte och då jag inte firar helger egentligen alls numera blev det naturligt att vi inte brydde oss om påsken. Och de allra flesta firar påsken relativt litet såvida man inte är riktigt religiös. Katoliker verkar dock fira denna helg.

Påskharen är ett stort fenomen i USA och den brukar även träffa USAs president. Dessutom säljs mycket godis i form av påskharar. Glad Påsk!


Bilden lånad från internet.

Tuesday, March 27, 2018

Mt Shasta - Davids kamp mot Goliat

Berget har inte varit synligt så mycket på ett tag men de senaste två dagarna har molnen skingrats. Det ser ut som om det kommit en del snö där uppe även om det inte alls är lika mycket snö som det brukade vara på vintrarna när jag först kom hit i slutet av 90-talet. Då låg snön djup långt fram på sommaren högre upp på berget.

Som jag skrivit om tidigare behöver Kalifornien snö och regn under vintern för att fylla på snödjupet i till exempel Sierra Nevada-bergen och andra höga berg. Det är snön som ger Kalifornien det livsviktiga vattnet under den långa och mycket torra sommaren.
Det såg väldigt illa ut fram till för ca 1 månad sedan men nu verkar det ha blivit litet bättre med tanke på nederbörden. State of California Department of Water Resources hade lagt ut den här grafiken som visar att det i nordligaste Kalifornien ligger runt 80% av normal nederbörd efter en relativt blöt mars. För mig får det gärna regna och snöa ytterligare en tid. :)

https://twitter.com/NWSSacramento/status/978691206984159232

Eftersom vi har en eller flera stora akvifer (stora samlingar vatten grundvatten) är det vatten för företag som vill utvinna vattnet. Vårt dricksvatten har inga tillsatser som klor eller fluor och det är ovanligt. Jag minns fortfarande när jag första gången smakade på Mt Shasta-vatten och att det smakade fantastiskt gott. Även här i Weed smakar vattnet gott.

Crystal-Geyser har en “water bottling plant" i Weed och vill starta en även i Mt Shasta. Detta kommer att bidra till utsläpp, mer avgaser från bilar, eventuell brist på vatten om man fortsätter att utvinna dessa enorma mängder som det handlar om osv. Jag blir arg och ledsen när jag ser girigheten hos dessa multionationella företag som till exempel Crystal-Geyser. Jag fattar inte riktigt att det har blivit så stort och populärt med vatten på flaska. Ofta är det inte ens det slags vatten som man säger att det är och plast läcker ut i vattnet. Köp inte vatten på flaska!!! Det är ett enormt resursslöseri. Har man inget kranvatten som är så bra som vårt vatten kan man ha ett filter och sedan hälla upp vatten i glasbehållare. Jag har egentligen inget gott att säga om vatten i plastflaskor.

Jag står med på en lista som skickar ut information via email som rör oss som bor i det här området (det finns många som kämpar mot jättarna här i Mt Shasta-området och försöker stoppa vansinnet) och den här videon kom i kväll. Titta gärna på den - den är bra!

Mt Shasta igår med en moln"hatt". :)


Mt Shasta idag med blå himmel.



En växt som verkligen passar i Kaliforniens torra klimat är manzanita. Såg att det redan kommit små rosa, söta blommor.


Thursday, March 22, 2018

Döstädning

För inte så länge sedan hörde jag talas om döstädning för första gången. Nej, det handlar inte om att städa efter det att någon gått bort utan helt enkelt ett sätt att leva där man ständigt rensar ut och organiserar sin tillvaro.

Intressant tyckte jag eftersom det är så jag levt under en stor del av mitt liv. Redan när jag var liten flicka tyckte jag om att hålla undan och organisera. Och den inställningen har jag behållit under alla år.

Kvinnan som lanserade begreppet döstädning heter Margareta Magnusson och hon har skrivit en bok om detta - "Döstädning: Ingen sorglig historia". Boken har blivit en succé och Margareta berättar att döstädning har samma innebörd för henne som “dökär", “dökul" osv. Alltså inget som är jobbigt utan något som är upplyftande och roligt.
https://www.hemmets.se/margareta-lar-oss-att-dostada/

Mina föräldrar var inte lika “fanatiska" som jag var och min pappa var nog till och med en “hoarder". Men för mig kändes det naturligt att inte samla på mig en massa utan hålla efter och slänga successivt.

När jag bodde i Sverige hade jag mycket mer än vad jag har nu men det var nog ändå litet i jämförelse med vad många samlar på sig.
Den första “bantningen" av saker gjorde jag när min lägenhet såldes. Jag hade haft den kvar ett bra tag efter det att jag först kommit till USA eftersom jag inte visste egentligen vad som skulle hända och om jag skulle stanna kvar. Lägenheten var en säkerhet att jag hade möjlighet att återvända till Sverige utan att behöva börja om. Mycket av det som fanns i min lägenhet flyttades över till mina föräldrars hus och en del såldes. Pappa hade gått bort och det var en tidsfråga hur länge mamma skulle ha kvar villan i Enebyberg. När jag var där för att hjälpa min mamma gick jag även igenom det som var mitt och bantade mina tillhörigheter rätt ordentligt.

När min mamma sedan flyttade till sin lägenhet i Täby efter det att villan sålts fanns fortfarande en del av mina saker i hennes lägenhet. Hon använde några av mina möbler och hon hade ett extra sovrum där mycket av det som var mitt fanns.

När min mamma sedan gick bort insåg jag att jag skulle få släppa taget om väldigt mycket. Både det som var mitt och sådant som funnits i mitt barndomshem. Jag gick igenom precis allt i hennes lägenhet - varje papper och alla skåp och lådor. Jag behöll några få saker men det allra mesta lämnade jag och när jag stängde dörren till lägenheten för att åka tillbaka till USA visste jag att jag aldrig skulle återse dessa saker. Fortfarande har jag inte saknat något vilket måste innebära att jag släppt taget om i stort sett allt.

När Michael gick bort ställdes jag inför samma utmaning, det vill säga att göra mig av med ett helt hem egentligen. Jag behöll väldigt litet av det som var hans och jag antingen skänkte eller slängde det allra mesta. Jag hade självklart saker där som var mina eftersom jag flyttat dit från Mt Shasta-området innan han gick bort och dessa saker tog jag med mig tillbaka. Mitt motto var att jag skulle bara ha kvar sådant som jag använde mig av och som jag själv kunde bära och flytta. Alltså inga stora och åbäkiga möbler utan bara lättare saker.

Jag har fortsatt att inte samla på mig och det känns befriande tycker jag. Om jag skulle flytta till en husbil eller en annan mindre bostad fick jag härbärgera en del i ett lagerutrymme men det jag skulle behöva vore nog inga problem att få in på en liten boyta. Döstädning är en livsstil tror jag och den hade jag kommit på långt innan Margareta Magnusson skrev sin bok. :)

Av någon anledning hittade jag ingen video på svenska. Här pratar Margareta Magnusson om döstädning - fast på engelska.

Monday, March 19, 2018

Gärningshen

Jag har legat lågt med bloggvärlden ett par veckor. Har helt enkelt inte haft någon inspiration och som jag nämnt tidigare känns det bättre att inte skriva då.

Snön som vi fick har försvunnit för ett bra tag sedan. Det har snöat litet till och från men inget som ligger kvar. Däremot har berget fått en del snö som tur är. Kalifornien behöver snön i bergen eftersom det är det som ger staten vatten under de många torra månaderna.


När man bor utomlands kan man givetvis inte veta exakt vad som händer i till exempel i Sverige men nog går det att följa en hel del via alla de olika “kanaler" som finns numera. Litet annorlunda var det när jag kom hit i slutet av 90-talet när internet var i sin linda och man fortfarande skrev brev!

Något som verkar ha tilltagit under de senaste åren är hur man skall uttrycka sig och att vissa ord och uttryck inte är helt okej. Visst är det litet så även i USA men inte riktigt så utbrett som det verkar vara i Sverige. Uttrycket politiskt korrekt har fått stor användning.

Det finns en TV-serie som heter Bron som har blivit framgångsrik och omtyckt. Jag har faktiskt inte sett den men vet att många tycker om den. Alldeles nyligen gjorde danskarna en parodi på den serien och drev litet med Sverige och svenskarna. :) Det är nyttigt att inte ta sig själv på alltför stort allvar och jag tycker danskarna gjorde ett bra jobb i den här sketchen. Jag fick mig ett gott skratt i alla fall. :)



Den här videon kom i mitt FB-flöde och jag kände verkligen igen mig. Jag kan heller inte fickparkera - eller parallel park som det heter på engelska. När jag tog körkort här i Mt Shasta fanns inte det kravet. Jag skulle helt klart ha svårt att köra i en större stad. Hundarna gjorde i alla fall ett gott försök. ;)

Sunday, March 4, 2018

Snö!!!

Vi har mest haft sol och varmare temperaturer denna vinter men äntligen blev det litet mera vinterlikt den gångna veckan.

Fram till för 5 år sedan var det ett okänt begrepp här bland bergen i allra nordligaste Kalifornien att vintrarna var mer som vårar. Innan jag kom hit 1997 fanns det vintrar när snön låg så djup att det knappt gick att komma fram. Jag har hört historier från folk som bott här länge att snön kanske var ett par meter djup eller ännu djupare ibland.

De år jag bott här har det alltid varit vinter med regn, snö och kyla - fram till 2013. Sedan dess har det varit upp och ned och mest varit varmare och mycket sol och litet nederbörd. Ja, vi fick mycket regn och snö förra vintern men överlag har de senaste 5 vintrarna varit helt annorlunda jämfört med hur det har varit i det här området under mycket lång tid. Gradvisa förändringar känns mer naturliga men det här var som att trycka på en knapp från ett år till ett annat. Kommer att skriva ett annat inlägg om så kallad “geoengineering" som har funnits länge i USA och även togs upp i USAs Congress i slutet av förra året.

Här kommer bildbevis att vi faktiskt fick litet snö även denna vinter. :) Weed har mycket mindre snö än Mt Shasta även om det i den gångna veckan bara snöade i Weed en dag och inte alls i Mt Shasta. Vi har mycket märkliga mikroklimatzoner i det här området. Idag skiner solen igen och snön smälter snabbt.

Några bilder från skolans Weed campus.







Igår när jag var inne i Mt Shasta var det mycket snö som hade plogats upp i mitten av gatorna.